Selinium. -

Wishlist for the life I don't have.

Lack of sleep and lack of life, gave me time to write this obscene wishlist of clothing for a christmas we seldom celebrates. Whatever, clothes clothes clothes. Because those I have, doesn't fit and looks like shit.

New pants <3.

Tops or tank tops, whichever..

Dresses, why the hell not.

Leather skirts.

And ordinary skirts..

Nice and warm sweaters, because I'm cold even in a hot bath. That's weird right?

Coats, and loads of them. Because as I've said. I freeze, A LOT.

Oh, and a leather jacket. Because I desperately need one Want this one.

And as always, a lot of shoes. Just a few, some of them. Just so I can lay on the floor covered in them when

I'm sad and need something pretty to look at whilst wearing my new leather jacket..

I might want these ones in every color possible, but mostly Ruby red and the Brown ones.

And these for when I go out with the bestest creations known to man, Dexter and Tilly.

I want a lot.. Also, if I wouldn't wish for any clothes, I'd want this, if I had an Iphone.
I've been looking at it for an eternity. God, I am such a nerd.

Oh and, by the way, the pictures are links to whatever obscene expensive things I wish for.

If you want to look closer or buy me a coat or maybe something else for a small fortune.

TATAAAAAAA for now.

2012-12-19 @ 02:19:10 Permalink My words; Kommentarer (0) Trackbacks ()

I don't know what I'm doing anymore. I don't think I ever did.

Jag försöker och försöker och försöker, jag blir verkligen jättetrött. Men så blir jag jätteledsen och ledsamheten vinner över tröttheten, och jag kommer in i mitt zombie mode. Jag känner varken hunger eller tröttheten för vad det är, jag känner inte när jag behöver byta sittställning och jag känner inte när benet somnat. Jag känner knappt mensvärken. Allt jag äter är godis, och jag börjar nästan gråta när Cornelius inte vill kramas. Jag slår på avsnitt efter avsnitt, men jag hör inte ens vad dem säger. Trots att det är en av mina favoritserier. Jag har kollat på samma avsnitt tre gånger inatt för att jag inte märker någon skillnad. Klockan är snart åtta och jag har än en gång lyckats vara vaken tills lamporna i andra människors fönster börjar gå igång. Tills deras liv börjar. Äntligen kan jag ”slappna av” i kroppen och sova som om jag vore i någon slags semipermanent koma. Det näst svåraste moment under min dag är att somna. Det absolut svåraste, och det som delvis motverkar sömnen, är att jag måste vakna en liten liten stund senare. Tragiskt.

2012-12-17 @ 07:56:00 Permalink My words; Kommentarer (0) Trackbacks ()