Den franska balkongen.
Och när vi stod där och trängdes, som så många gånger förr, hade jag inte mycket mer än din doft i huvudet. Jag kunde bara tänka på hur tätt intill varandra vi var, på locken som var så farligt nära på att falla ned i ögonen på dig och på din hand som du svept om mig och placerat på min höft. För trots cigaretten i din hand och röken som kom ur din mun, kände jag ingenting annat än lukten från din hud då du rörde handen fram och tillbaka ut genom fönstret. Det var knäpptyst och var inget mindre än underbart.
Kommentarer
Trackback