Selinium.

Och samtidigt som vi låg där i sängen, benen tvinnade om varandra,
kom jag än en gång på mig själv att fundera på om han tänkte på mig.
- Eller på henne.
Han kysste mig i pannan och jag ryste till,

jag ryggade tillbaka..
"Vad tänker du på?"
- "Dig så klart"

Och där var det, jag hann precis se det.
Hans svaghet, den näst intill obefintliga rynkan i pannan. Så var det med det.
Och som om han väntat på det åkte han ensam hem på bussen mitt i natten,
vi hördes aldrig av mer efter det.