Selinium.

Jag välkomnade Våren med ett leende på läpparna.

Jag förväntade mig Glädjen, men istället kom du hand i hand med Ensamheten.

Våren gick ut och lämnade mig med mina ständigt närvarande bästa vänner.

Jag, Sorgen, Depressionen och nu mer Ensamheten,

satte oss ned i soffan och tittade ledsamt ut på Våren som gjorde glädjeskutt utanför fönstret.

Sakta men säkert lät vi oss slukas upp av varandras känslor tills vi blev en perfekt rund boll av självförakt.

Aldrig innan har Våren varit så självisk.