Selinium.

Och jag öppnar min mun med avsikten att säga någonting helt annat,

men allt som kommer ut är ytterligare ett förlåt.
Ytterligare en ursäkt för att jag är som jag är, för någonting jag inte kan rå för.
"Ursäkta, för att jag finns.."

 

 

 

 

I wish someone would've taught me how to grow up, how to move forward, how to live.

How to breathe. How to exist. Instead I'm stuck here, with no one else to blame but me.
God, I honestly don't want to be here anymore. Hell, I don't really want to leave either.

I hope I'm still breathing, 'cause I really can't tell with all this lack of sleep

Du är nog den enda som uppriktigt tycker att jag är något att ha. Häromdagen påstod du att jag är vältalig, bra på att föra ett samtal med folk bara, eller någonting liknande. Jag har ingen aning om vart du fått det ifrån, det är rätt ironiskt, med tanke på att jag aldrig pratar med folk. Över huvud taget. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig, jag skulle absolut inte varit där jag är idag. Det kanske låter fel, då jag är på en enormt dålig plats i mitt liv just nu, men utan dig, då hade jag nog inte varit här över huvud taget.

Jag älskar dig Bini, av hela mitt lilla skrumpna, ruttnande, svarta hjärta. Du är bäst, och inte bara för att du tycker om mig trots den jag är, utan för att du alltid har något fint att säga om precis alla. Du är positiv trots att du är kroniskt omgiven av negativitet (tack vare mig), kan alltid klämma fram ett leende, skämta om de mest tråkiga situationerna och alltid göra att allting känns lite bättre för oss omkring dig. Du ser det bästa i alla, och det är synd att du inte kan göra likadant för dig själv.

Jag orkar inte ett år till..