Jag är som jag är.

Och jag öppnar min mun med avsikten att säga någonting helt annat,
men allt som kommer ut är ytterligare ett förlåt.
Ytterligare en ursäkt för att jag är som jag är, för någonting jag inte kan rå för.
"Ursäkta, för att jag finns.."
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0