Selinium.

"Det är ju inget lyxrum, precis" Sa mor när hon låste upp dörren.

Och det var precis vad det var. Riktigt Selinastil.

Massa småsaker som jag tittat på till mitt Pretendhus/lägenhet...

Gah, nu vill jag ju inte direkt ha det mindre heller...

Idag, när jag och mor var ute på promenad och väntade på att mercaton skulle öppna, allmänt besviken på vädret som var helmulet, så gick vi runt i vår vanliga långsamma takt och försökte hitta saker att titta på. Lite utan att lyckas, så vi var båda smått uttråkade. Och så hamnar vi i en korsning, på väg till ministaden vi bestämde oss för att korsa. Och då kommer en lastbil, eller liknande och kör in mot kanten där jag går. Och jag tänkte, herre gud se er för, jag går här liksom. För att jag var tvungen att vrida på huvudet för att inte bli "påkörd" av hans backspegel. Fast ni vet ju hur jag är, jag vägrar ju flytta på mig i onödan så jag flyttade bara på huvudet. Men jag tänkte också att det var en korsning och han hade en stor bil, så han behövde väl utrymmet för att se, så det var okej ändå. Men så fortsätter jag såklart att gå, och ser allmänt uttråkad ut. Och så hade han stannat in till vägen för att försöka prata med mig och mor, men eftersom jag gick iväg där med mina långa ben så blev det bara så att dem vinkade till mor och sa någonting hon inte hörde innan hon vände sig om och gick hon också. Till och med när jag inte har en aning om vad jag gör så är jag oartig, inte ens en vink fick dem.

Jag - Mamma det är en maal i rummet!!!!

Marianne - Vaa?! Har du en egen-dresserad mal i rummet Maria?

>> Dag 8
Första dagen i Sorrento regionen, börjades med en frukost på vår fantastiska altan. Låg lite i solen, men det fanns inga bra solplatser över huvud taget, så vi låg mest i skuggan. Solen tar ingenting mot vad den gör i början av sommaren. Smorde in mig som vanligt och jag var inte ens fräknig efter två dagar! Så vi kunde dra ned på SPF, rejält. Läste lite Paulo bok i skuggan och hängmattan. Vi lyste som självlysande små svenskar i havet då vi hamnat på en plats där alla Italienare semestrar och oljar in sig som få. Finfint, (dem, inte vi).

>> Dag 12
Badade på ett marinreservat. 1000!+ trappsteg, TräningsLinda hade varit stolt!!! Vi berättar mer sedan Binis. Sedan vi åt middag på altanen, också. Så var det Maria Himmelsfärd. Vilket vi inte visste då. Men då när klockan var "mycket" och det var mörkt, så började massa båtar komma in till hamnen. En efter en med massa fina lyktor på i mörkret, i princip alla båtar i den pyttelilla hamnen kom in samtidigt. Väldigt vackert, då vi såg allt från vår fina altan..

>> Dag 13
Pompeii, fräckt och varmt. Såg toaletter och bordellen med illustrationer i, och marmorköken. Otroligt häftigt, att de hade en hel civilisation och ett samhälle så enormt, med avancerade byggnader, tvåvånings-lägenheter, badkar och ett otroligt vägnät. Då vi i princip levde i grottor. Eller ja, järnåldern är väl mer korrekt. Men hallå! Nästan.. Atrani och Amalfi Söög. Fina från vattnet kanske, ingenting att vara i. Städerna alltså. Usch för andra turister och denna hemska trängsel..

>> Dag 14-15
Besökt Capri, hemskt. Ingenting för oss. Rekommenderar det starkt åt dem som vill ha en dag av tristess och sura miner, vilket var det enda vi såg då vi gick runt lite. Ingen såg nöjd ut. Usch. Sedan sov vi middag, typ. Gick upp och åkte 04:00 för att hinna med den elakt valda tiden (utan att fråga när vi skulle anlända via bil eller flyg, idioter) klockan 14:00..... Kom fram, och vi tyckte att vi bott illa innan. Doften påminde mig om morfars lägenhet den sista tiden, eller ett demensboende. Men vi köpte air neutralizer och hämtade den omåttligt positiva och lättsamma Marianne, som gjorde allting mycket bättre!!! Då var även doften borta och vi gjorde det riktigt mysigt. Score.

>> Dag 16
Åt på en restaurang som hette Basilico. Dem hade en väggmålning med hur man stavade/sa Basilika på olika språk, och på Svedese heter det tydligen Basilik. Men jag sa ingenting om det för att jag tyckte att det var roligt. Mitt i maten så började de spela en Maxwell - Ascension/don't ever wonder - Remix. Technoremix, det var så braa hahah.

 

Inatt, -ja, inatt, så kör vi den enormt långa biten från Sorrento till Imperia.

Det beräknas ta ca 10h med raster, beroende på hur trafiken är eller inte är, då det är natt.

Men det senaste vi åkt och haft oss så har det varit mycket vägarbeten, så man vet aldrig.

 

Jag har tyvärr inte tid att berätta om våra senaste äventyr, Dexter, då vi har ont om tid.

Jag ville bara berätta att vi mår bra än så länge, och att vi träffar en efterlängtad Marianne imorgon kväll!!

 

>> Dag 7

Nu har vi åkt en jävla massa mil idag. GPS'en styrde oss fel som vanligt, och idag även mor. Hon kollar på såå så mycket hus, att hon inte har någon aning om vart vi ska bo. Så när jag flippade på GPS'en på slutet för den förde oss ned på fel väg, och mor började att vända och invänta mina vägbeskrivningar, så visar det sig att mor har fel, GPS'en hade rätt, såklart. Mor hade fel stad i huvudet, säkert något annat boende hon funderat på som legat där.. Vi kom fram, hur som helst. GPS'en styrde in oss på vår smalaste väg hittills, så smal att mor stannade mitt i vägen och gick ned för att kolla om det gick. Så smal, så krokig och såå brant. Det går inte att fånga på kort, men en moped hade aldrig kommit förbi, det var ofta vi funderade på att dra in backspeglarna. Och mor är en jävel på att köra. As you well know.

Jaja, vi kom fram och boendet är betydligt mindre än vi trott, men gulligt I suppose. Dyrare en massa och betydligt mindre. Ingen strand utan man får bada i hamnen eller från en liten brygga över stenarna där det finns en trappa som alla italienare i närheten ska dela på. Men altanen är helt otrolig, den gör det hela värt det. Jag vet också vart Niclas hade levt. Det finns en fin fin hängmatta i skuggan, på vår lilla terass, med en otrolig utsikt över båtar och hav, lite hamn och ön Ischia Porte.

>> Dag 6

Började dagen med en okej frukost, packade in i bilen och betalade den allt för dyra räkningen. Jag kräks. For iväg och åkte långt långt, genom olika byar och städer vi inte visste fanns. GPS'en strulade och jag fixade (mestadels) rätt oss. Men den är bra att ha ändå. En av de byar/städer vi åkte genom höll på att expandera, så när byn tog slut, enligt skyltar, så fortsatte den nästan två tredjedelar till. De bör få flytta ut den lite längre snarast. Mor har redan börjat tänka på att hit kanske man skulle åka någon gång, "Hm, Selina skriv upp vad den heter!"

Letade fram oss till hotell La Vedetta, fint och väldigt enkelt. Gick och åt godaste middagen hittills. Pasta och pesto, och något kött med örtkryddor från närområdet. När vi satt och åt så började de pilla med högtalare och skit utanför, och den mest fantastiska rösten börjar testa hur det låter. Småsjunger lite truddeluttar hit och dit, länge. Otroligt vackert. Så när vi betalat och börjat gå ned, så stannar vi och väntar på att de ska börja, och det tog en jävla tid. Och när det väl kommer igång så visar det sig att hon troligtvis bara sjungit rätt ljud och sådant för en annan skolad operasångare, som i min mening inte alls var lika duktig. Hon hade rösten och allt, men inte charmen. Synd, så vi gick hem efter ett tag då vi ska upp tidigt igen. Sista riktiga bilfärd på en vecka!

>> Dag 5

Idag körde vi Passo Dello Stelvio vägen, som jag hittade via Top Gear, konstigt nog. Inte så fantastiskt som de fick det att framstå, såklart. Då föredrar jag vägen ned till Bormio stad, som går genom en nationalpark. Hur fint som helst. Vi åkte även skidor idag, smälte tidigare än sist, men vi var också ute tidigare så vi åkte nog lika lite nu som då. Vi såg en supersöt skidlärare som vi lyssnade på när han förklarade med vad som lät väldigt pedagogiskt och fint för ett barn hur hon skulle åka. Vi hade ju förstås ingen aning om vad han sa men det lät som smör. Vi åt också på Panorama restaurangen, okej mat, äckligt mycket bananflugor, fantastisk utsikt. En fin lampa vid ingången hade de också..

 

 

>> Dag 4

Idag sov vi till klockan 10:00. Gick ut strax efter 11 och "vandrade" upp till ett slott/café med en helt otrolig utsikt. Helt makalöst. Jag kollade på mor där och strosade runt och hon såg helt inklippt ut, var hon än stod. Plockade med ett par stenar, (Of course) och började vandra nedåt igen. Gick tillbaka hem en snabbis och bytte från våra amitiösa gympadojjer till var sitt par andra helt vanliga skor, och fortsatte nedåt mot stället där de galna cyklisterna och andra turister över dagen, samlades. Vilket visade sig vara ett litet korvstånd och ett par värdelösa souvenierbutiker. Så vi gick där ifrån och gick upp mot en fin byggnad som hette någonting med Panorama, restaurant and bar, typ. Panorama indeed. Finaste läget för en restaurang. Vi ska nog äta där imorgon verkar det som, vi får väl se.

Efter det åkte vi ned till Livigno, där vi varit och åkt skidor förut, för ca 1,5 år sedan, för att äta lunch och hitta nya Birkenstock till mor. Otroligt annorlunda på sommaren, snarare mot det sämre, skulle jag säga. Väldigt mysigt, men inte mycket mer. Och utplockat, pga deras reor, som uppenbarligen håller samma schema som de flesta i Sverige. Så inga Birkenstock blev det, det fanns, men inte i de fantastiska färger som mor målat upp i sitt huvud. Så vi struntade i dem och köpte lite alkohol istället, mor hittade någon lite dyrare whiskey hon smakat på innan, och jag köpte nästan två liter Absolut. - (Med tanke på Tha Gårdsfest, Sabine + förhoppningsvis Niclas. - Eftersom det är alkohol till självkostnadspris i år så kan man lika gärna ta med eget, tänkte jag. Så vodka är fixat, bara köpa drickor till, och kanske vin och öl för de som vill ha!)

Btw, det roligaste med Livigno var att mor var såå säker på vart vi var, och jag var helt omvänd och gick och sa åt vilket håll och riktning jag trodde att vårt gamla boende låg, och skrattade som vanligt åt min orienteringsförmåga, or lack there of. Och så visar det sig, efter en lång lång promenad, att mor har både fel på sida av "dalen" och på vilket berg vi åkte på! Muhahahha.

Sen var den dagen slut. Trevligt trevligt.

 

>> Dag 3

Idag var en bra dag. Vi ställde klockan vid 08:00 och 08:30 blev det en snabb frukost. De hade nästan plockat undan allt trots att frukosten stängde först klockan 9. Alla hade varit tidiga som fasen, vilket vi förstod senare. Efter det köpte vi skidpass för en dag och gick upp till gondolen. Vinterkläderna fyllde sin funktion, då det var betydligt kallare än vad vi väntat oss.

I släpliften på vägen upp, ännu högre än gondolen tog oss. Så vad det första vi reagerade på utöver utsikten,
var att alla åkte så jävla bra. Precis alla tycktes vara proffs. Och den här släpan var bra lång, så vi hade tid att titta när man står där på ett par skidor i sin ensamhet. Så när vi väl var uppe så högt som det gick, och vi kom fram till att vi tänkt på samma sak, så tittar mamma över på dem som åker på just den sidan av backen och ser landslagströja efter landslagströja från olika länder. Det var alltså inte bara som vi inbillat oss utan det var proffs, samlade i samma backe och övade på sin skidåkning..

Vi åkte sedan i några timmar, innan solen kom fram och smälte precis allting. Mer smörigt har jag aldrig åkt i. Liftarna stängde redan kl 13, vilket förklarade varför alla varit så tidigt ute. Men det var mysigt, även om man fick pausa mellan varje åk. Dels för att hämta andan då både jag och mor, på plan mark har svårt att andas, och vi nu ansträngde oss på 3450 meters höjd. Och dels för att titta på utsikten. Vi prickade in en dag med nästan helt klar himmel, och de få moln som fanns låg på bergen strax under oss. Efter det åt vi lunch i starkt solsken, med utsikt över glaciären vi precis åkt på.

(Händelserik dag) Sedan åkte vi vidare ned och besökte Bormio stad. Det var helmysigt, vi köpte glass och strosade runt på gatorna som i princip var helt fria från turister. Bortsett från inhemska turister, vilket inte räknas på samma sett!. Jag köpte ett skohorn i trä. Så det så. Vägen ned till Bormio var fantastisk, bättre än den vi egentligen "åkte hit för". Den går genom en nationalpark, vilket är helt fantastiskt. Sanslöst smala vägar, nästan inga vägräcken alls, fina tunnlar, små vattenfall och sjukt skarpa kurvor. Mor lägger till - galna motorcyklister och vanliga cyklister. Tro det eller ej men de cyklar upp för vägarna där, hundratals!

(Jag trodde inte att du skulle läsa här juu)

>>Dag 2

Dagen efter övernattning i Leipzig, så körde mor på som få, och vi korsade en bra bit av Tyskland.
En väg med fina färgglada hus och en hel del strul med vägarbete som gjorde att vår lånade GPS flippade ur totalt. Och jag som kartläsare..

(Btw, vi stannade snabbt för att köpa vinjetter på gränsen in till Österrike, och skulle ta någonting smidigt att äta i bilen. Och killen som sålde oss våra paninis, såg exakt ut som Sohrabs yngre halvbror eller någonting.
Eller en väldigt lik, avlägsen kusin. Det var läskigt.)

När vi korsat den bit av Tyskland som vi behövde för att komma in i Österrike, körde vi igenom en förhållandevis liten del där, (Det tog väl max en timme att gena från Tyskland, över Österrike och in till Italien) - bland alla berg där vi bilade genom på väg till Kroatien!. Vi råkade också stanna på exakt samma bensinstation som vi gjort förr, där de hade fina väggmålningar på väg in till toaletterna.

Sedan körde vi genom en bit av Italien, långt långt. Och GPS'en tog oss till en väldigt lång men liten slingrig väg, (som vi inte borde ha hamnat på) - där det inte fanns några vägrecken. Små minnesstenar och blommor var uppsatta för folk som hade omkommit i alla de små skarpa, och branta kurvorna. Till slut hamnade på Passo Dello Stelvio, där vi bor just nu på 2750 meters höjd.

Hotellet är ingen höjdare egentligen, men vi bor med fin natur runt omkring oss, och det är inte mer än ca 50 meter till gondolerna som tar en till glaciären för skidåkning. Sängarna är dock lika hårda här som sist, dock med bättre kuddar!

 

Hej hej min fina Sabine.
Efter en lång dag med lite för mycket körning än vad jag anser hälsosamt,så har vi nu landat i Tyskland.
Så nu sitter jag och mor i vårt rum på hotell Ibis i Leipzig, precis intill vägen.
Det har en oändlig hall som luktar wonderbaum, och r ett oväntat fräscht litet rum,
med en säng som är hårdare än mattan som täcker golvet.

Vi laddar upp inför morgondagens bilfärd med OS inklusive tyska kommentatorer på Tvn, lite ost och ett glas vin.
Öl för mig, förstås. Imorgon ska vi (läs mamma) köra ca 70 mil upp till Passo Stelvio, där vi ska stanna i fyra nätter.

Än har det inte hänt någonting intressant, då vi bara åkt bil sedan tidigt i morse.

Men, för Niclas information;
på färjan mellan Danmark och Tyskland på vår bensträckar-promenad,
så såg jag en man som var läskigt lik Walter Sobchak i The Big Lebowski.
Om han hade varit några år äldre, typ 10+. Samma slags shorts, t-shirt och väst. Och strumpor i sandalerna.
Helt galet. Du hade tyckt om det, jag hade tyvärr ingen kamera på mig..

Såg för övrigt en kille till som var läskigt lik Jason Momoa. Stört..
Jättefina dreads.

Avslutar dagen med en traditionell fin semester-öl.
Oavsett, händelselös dag. Än så länge har ni inte missat någonting.
Hörs om några dagar, eller via SMS. Puss.

 

PS, ta hänsyn till att jag överdriver. It is in fact, quite nice.

Italien Roadtrip med Mor min, adiö.

Ska försöka att skriva lite Sabine, man vet aldrig.

Hörs via SMS, om inte annat! Puss