ovetandes..
Mitt hjärta krossas av mig själv, gång på gång så lyckas jag spräcka insidan av mig själv. Jag hör mitt hjärta krasa. Jag känner hur de större bitarna faller ned i buken på mig medans småsplittret sveper runt med blodet i mina vener. De skär upp mig från insidan och hela vägen ut tills mina tarmar spiller ut över mina nya sandaler. Blodet tränger genom huden och jag ramlar ihop med armarna om mitt innanmäte. Och nu ligger jag här, som så många gånger förr, ovetandes över hur jag bör bete mig, ensam och kippande efter andan som jag aldrig riktigt hinner ifatt..
